Jag skriver ner på ett papper hur jag känner för just den personen, alla känslor jag vill glömma. Jag som skriver mycket dikter har väldigt många sådana här papper, men som inte uttrycker känslan för en viss person, utan mer i allmänhet. Men jag vet ju själv vem jag skrivit det till, så det är bara att riva ut papperen ur blocken!

Nu brukar många förtvivlade tjejer (eller killar) riva sönder foton och brev och sådant de fått av sina älskade, när det väl tar slut. Man river sönder det i väldigt små bitar och kastar det i papperskorgen, där det sen ligger i en evighet tills papperskorgen är full och skall tömmas. Men jag har en bättre idé. Jag bränner papperen! Nu på vintern passar det extra bra då vi redan eldar hemma i braskamin. Jag känner mig oftast väldigt lättad efter att jag bränt papperen som tidigare visat mina känslor. Men efter en minut i braskamin är mina känslor "Burned beyond recognition", det vill säga det går inte att känna igen dem, de är trots allt bara aska.

Efter som jag pratar om eld vill jag säga Don't try this at home. Men om jag verkligen menade det skulle jag ju inte skriva det här inlägget. Men om ni själva vill prova, se om denna typ av terapi funkar på er, var försiktiga. Vi vill trots allt inte starta några bränder på grund av dumma känslor.

// Angeliqa