En hastigt ihopredigerad bild..

Svaret på frågan är för mig: Båda! Damon..Erik..de två är oslagbara, i varsin serie! Två serier,så olika och ändå så lika. Kan det bli bättre? Naj.

Idag ska vampyrer varvas med plugg. Jag är en sån där person som inte kan plugga oavbrutet i flera timmar och fatta allt, då är lite avbrott i form av vampyrer perfekt! Bättre ändå är att avsnitten jag vill se finns på internet, gratis och lagligt. Det är bara att klicka in sig på tv6 play eller svt play och kika! Inga lagbrott här inte..

Ha en mysig lördag!

Jag är fylld av vårkänslor och det är kanske just precis därför som jag kommer att skriva det jag tänker på just nu. Lilla Angeliqa satt nämligen och såg på en film för någon dag sen. Filmen hette 17 again och har precis börjat gå på canal+. Jag hade inte jättestora förhoppningar när jag började se filmen, Zac Efron har nämligen huvudrollen och jag kan ju säga att jag inte är hans största fan, spec inte efter High School musical *rys*. 

I början var väl filmen helt ok, inte någon större glädje direkt. Men ju längre in i filmen man kom, desto bättre blev den, och desto snyggare blev killen... hah jag har svårt att skriva Zac Efron. 

Okej, för att summera vad filmen handlar om... Matthew Perry känner de flesta av oss igen från tv-serien Vänner. I denna film spelar han Mike O'Donell, en man med två barn i tonåren och som är mitt i en skilsmässa. Han önskar att han kunde gå tillbaka till den tid då han gick i High School för att han inte riktigt är nöjd med hur hans liv har blivit. Och såklart händer detta, fast inte på det sätt han tänkt sig. Med hjälp av en "magisk vaktmästare" blir han 17 år igen, fast i nutiden. Den yngre Mike O'Donell spelas då av Zac Efron. Han skriver in sig på skolan som hans barn går på och ska försöka att göra sitt liv bättre. Och sen... ska jag inte avslöja mer, vill inte spoila filmen för de som inte sett. 

Det blir såklart en del awkward moments och roliga kommentarer. Och man får många anledningar till att dregla eller bara helt enkelt sitta och drömma sig bort då Zac tar av sig tröjan mer än en gång. Och med en skinnjacka och en tight vit t-shirt, hur kan man inte älska det?

I tisdags var det dags. Då var jag och några söta vänner iväg och såg Alice.



Eftersom man hört folk som både hatat och älskat filmen vågade jag inte ha några större förväntningar. Jag menar, Tim Burton är antingen sjukt bra eller dålig. Johnny Depp, behöver jag säga mer? Helena Boham Carter gjorde mig imponerad, jag har väl aldrig varit något stort fan av henne, men i den här filmen var hon bra, riktigt bra. Däremot störde jag mig på hon som spelar Alice. Det var något i hennes utseende som var bara för mycket, eller så var det sättet hon gestaltade Alice på. Jag vet inte. Jobbig tyckte jag att hon var i alla fall.

Annars så gillade jag filmen, trots mina låga förväntningar. Enda delen jag inte gillade var slutet och början, när Alice inte är i underlandet. Då blev det segt och långdraget utan så mycket händelser. Jag menar, jag struntar fullständigt i om hon gifter sig eller inte, jag vill se alla de magiska sakerna i underlandet!

Förlåt om jag avslöjade lite för mycket där, men det får ni tåla om ni läser.. Det här var i alla fall en kort historia om vad jag tyckte..Se filmen själva! NI är er bästa kritiker.

/ Camilla

Vad har X-men, Kate & Leopold, Van Helsing, Prestige och Australia gemensamt? Jo, en av huvudrollerna i varje film spelas av Hugh Jackman. Wolverine, Leopold, Van Helsing, Robert Angier, Drover. Ringer det några klockor?

Det var Robert Pattinson.

Men det gjorde inte filmen bättre. Totalt utan handling, totalt värdelös. Om man nu inte tycker att Robert är snygg i frisyren ovan..

 

Jag hade hört att den skulle vara bra. Riktigt bra. En verklig upplevelse. Och visst, Avatar gör mej inte besviken. Inte alls, faktiskt. Men, kanske är det här inte min typ av film, men något känns ändå fel. Kanske är det för att jag inte kan låta bli att dra djuplodande slutsatser. Som vilken hemsk värld vi lever i, vilket filmen så ärligt säger. Kanske för att min kompis precis innan berättat att folk blivit deprimerade av filmen, för att de vill leva på Pandora. Jag vet inte, men något är det. Fullständigt imponerad av hur de lyckats göra filmen, hur de har lyckats göra den så bra. Trots att handlingen är förutsägbar, så blir det aldrig riktigt tråkigt. Miljöerna, skådespelarna, allt är för bra helt enkelt.

 

Lite tråkigt dock, att Karlstad inte visar den i 3D, tror det skulle varit mycket bättre då. Nu såg man i vissa scener vart de lagt in 3D effekter, men eftersom filmen inte visades i 3D, uteblev effekten. Något att tänka på, för SF.

Men, filmen får absolut 5/5 av Camillas Stjärnor.